Vad är det för speciellt med jazz?

   I ett tidigare inlägg skrev jag om hur jag upptäckte jazzen efter att ha vuxit upp i en familj av klassiska musiker. Vad var det då med jazzen som tilltalade mig?

   Det kan vara flera saker, men jag tror framför allt att det var det fria uttrycket i musiken som fångade mitt intresse. Möjligheten att improvisera fritt i stunden gör jazzen så originell och fylld av spontanitet som inte finns i den noterade musiken. Även enkelheten i många musikers och sångares sätt att gestalta musiken. Det låter inte alltid så svårt (eller jo, kanske ibland när man hör ett tekniskt fulländat solo!) som så ofta är fallet med viss klassisk musik. I andra fall är det sångarens specifika röst som fångar mig. Många musiker och sångare skapar sitt eget speciella sound, vilket gör det ännu mer intressant.

   Inom soul, pop, rock, musikal och folkmusik talas det ofta om originalitet, sound och stil. Även den klassiska musiken behöver sina världsstjärnor, som t ex Pavarotti, Itzhak Perlman, Maria Callas, Horowitz, m fl och dessa har (eller hade) ju verkligen det där lilla extra som får människor att lystra till! Man kan naturligtvis improvisera med klassisk musik, även om det inte är lika vanligt nu som det var under t ex barockens (1600-talet) tid.

   När det kommer till den mänskliga rösten, så uppfattar jag ändå det klassiska sångidealet som väldigt specifikt. Jag menar att det finns ett visst gemensamt klangideal (med t ex mycket huvudklang) inom klassisk sång som nästan alla vokalister strävar emot, även om alla röster är individuella och därmed ändå låter olika. Tack och lov! Just därför har vi ju våra klassiska världsstjärnor. I den moderna populärmusiken finns det å andra sidan inget speciellt ideal alls, utan själva syftet för de flesta artister och band är tvärtom att hitta sitt eget originella sound. Detta gäller förstås både musiker och vokalister.

   Var och en har sin unika röst (som jag f ö skrev om i min allra första bloggtext) och jag tycker att alla olika musikgenrer på samma sätt har sin speciella tjusning. Alla dessa stilar passar oss däremot olika bra beroende på vilka vi är som personer. Några kan sjunga bekvämt i flera olika genrer medan andra föredrar en genre framför de andra. Inget är rätt eller fel. För mig personligen känns det mer naturligt att sjunga moderna genrer såsom pop, soul och jazz. Eftersom jag är kreativt lagd så älskar jag att sjunga gamla tradjazz-låtar på mitt eget sätt och gärna improvisera.